Förväntningar
Jag har för höga förväntningar på allt och alla. Det börjar på ett sätt och slutar på ett annat. Inget är sammanhängande längre, alla trådar har klippts. Men samtidigt så förändras allt så fort. Ingen dag är lik en annan. Jag har alltid varit säker på vad jag tycker och inte tycker på saker och ting, nu har jag tappat min uppfattning om de allra mest självklara saker. Inget berör längre. Inget fungerar, inget samarbetar. Alla säger att det går över. Men hur länge ska jag behöva vänta? Är år inte tillräckligt? Kommer jag orka hålla mig kvar, när jag inte finner någon mening i något jag gör?
Livet är jobbigt. Jag trodde allt var så självklart. Men inget är det. Har aldrig varit, kommer aldrig att vara.
Kommentarer från er söta läsare.Trackback