∩
Jag brukar sitta på en bänk
någonstans
helt ensam
eller
ensam från alla andra
bland alla andra
och gråta
I de där tårarna
finns allt mitt hopp
mitt hopp som rinner nerför mina kinder
bort från mig
Hoppet
om att allt ska bli bra
att en ljus framtid väntar
att jag ska känna mig stark
att folk ska se och förstå
Hoppet
om att Du
nej inte du
att en annan Du
ska vilja
Jag har inte längre något hopp
det hoppet rann bort
nerför mina kinder
och
ingen såg mig
Kommentarer från er söta läsare.
» Big sis
Har du skrivit den där?
» isabelle
sandro, om du vill prata så är jag beredd att springa till dig närsomhelst. närsomhelst. tre på natten en måndag i snöstorm. och om du inte orkar vara där du är, så får även du springa hit när du vill.
Trackback