Har inte gjort jättemycket idag, gick upp vid tio, borstade tänderna det första jag gjorde. Lovade mig själv och mamma att jag skulle göra läxor, så jag satte mig ner och lärde mig franska glosorna. Var tänkt att jag skulle skriva på Boken Om Mig som vi skulle ha lämnat in för typ tre veckor sen eller något, men så kom mamma hem och vi käka lunch och bad mig gå ut och handla.

Juste, måste berätta om när jag va ute och handla nyss... När jag kom till affären va det ju inget konstigt, men det va ganska mycket folk. När jag ska gå och leta efter typ... kommer inte ihåg vad det hette men det va någon slags paprika. Jag hittade först inte den, så jag gick runt fruktdisken och ALLA stod ivägen så man inte kunde komma förbi. "ursäkta" sa jag artigt, men då ska alla muttra och typ knuffa till en. ALLA jag gick nära, knuffade mig. Kort stubin som jag har ibland får ju värsta utbrottet (inombords) och känner för att slå till alla där... Nja... men typ så. Skulle ju aldrig göra det, men u get it.

Sen när jag i alla fall har allt jag skulle köpa och ska betala så fastnar mina iPhone lurar i kundkorgen (eller vad det heter) så jag står där som ett fån och försöker trassla ut dem medan kassören otåligt sitter och väntar och gubbar bakom mig suckar sådär övertydligt bara för att sätta press på en. Tillslut får jag i alla fall loss lurarna och lägger upp varorna på rullbandet. Gubben bakom mig va väldigt otålig så även han börjar lägga upp sina saker även fast jag inte var klar. Kassören slår då även in hans grejer på min betalning. Surgubben skriker åt kassören som ryggar tillbaka och ber om ursäkt. När bara mina grejer står på betalningen och jag får veta vad det kostar blir jag chockad. Hur kunde ost, mjölk, bröd och choklad kosta 205;-?

Han kolla kvittot och rättar till felet. Men fortfarande var det fasligt dyrt. 197;-.

- Jag har inte så mycket med mig, ta bort chokladen.

Han tar bort chokladen...

- Jag har fortfarande inte så mycket. Ta bort andra chokladen.

NEJ Chokladen var INTE till mig, även om man kan tro det, men så var det inte.

Han tar i alla fall bort chokladen. Kön bakom mig hade börjat växa och började tappa tålamodet. En man svor lågt, men tillräckligt högt för att jag skulle höra. Men FORTFARANDE har jag inte råd...

- Ska jag ta bort knäckebrödet eller? frågar mannen i kassan, en utländsk kille i 30-års åldern som ser ut att ha misslyckats i skolan och hamnat i kassan på Lidl.

- Visst... muttrar jag och känner hur ansiktet hettar.

Och gissa vad?! EN KRONA saknas fortfarande för att mina pengar ska räcka.

Jag tittar ner på sedlarna i min hand och mumlar:

- Jag har inte en krona...

- Det här är löjligt! utbrister plötsligt mannen bakom mig och tar fram en krona.

- Det är okej, säger mannen i kassan och tar fram en krona ur sin egna ficka och lägger i kassan. Jag kunde inte avgöra om han var irriterad, tålmodig eller lugn. Antar att jag var alldeles för skamsen.

När jag kommer ut från Lidl ringer jag mamma.

- Jag går ALDRIG mer och handlar åt dig mamma...

Just nu